Vassa repliker och partnerbyten i inflytelserik sekelskifteskomedi som belönades i Cannes och på allvar satte Bergman på den internationella filmkartan.
Filmen handlar om en kärlekskarusell kring förra sekelskiftet. Bergman leker med roller och perspektiv, och de eleganta sarkasmerna fyras av med perfekt timing. Jarl Kulle bedrar Margit Carlqvist med Eva Dahlbeck, som åtrås av Gunnar Björnstrand, som är gift med Ulla Jacobson, som är kär i Björn Bjelfvenstam, som jagar Harriet Andersson, som vill ha Åke Fridell.
I "Lusten och dämonerna" skriver Mikael Timm om två väninnor som såg Sommarnattens leende när den var ny. När de började skratta väste en bänkgranne: "Vill fröknarna respektera att detta är en film av Bergman. Här skrattas inte!"
Det skrattas fortfarande. Filmen är Bergmans roligaste. I manuset skriver han: "Livet slutar inte att vara komiskt för att någon dör. Det slutar inte heller att vara tragiskt för att någon skrattar. Därmed sagt att vi ska få en komedi, men en komedi i vilken tragiken och sorgen är delaktiga."