7 augusti, 2010 09:10

Min Bergmanvecka

Jag hade en underbar vecka på Fårö, med massor av fantastiska möten och samtal. Första dagen fick vi våra biljetter och jag köpte till några extra eftersom jag hade tyckt det varit svårt att välja då jag inte hade en aning om vad som väntade.

Min fösta föreläsning var The Bergman Lecture med Jon Fosse. Jag ska ärligt tillstå att jag inte visste vem Jon Fosse var, jag antog att han var en Bergman-vetare och författare i hans anda. Han visade sig vara Norges störste nu levande dramatiker i Becketts anda och han erkände i första meningen att han inte visste mycket om Bergman och hatade film. Som tur var styrdes samtalet av den utomordentlige Leif Zern som kunde påvisa Bergmans influenser i mycket av Jon Fosses skrivande. Jon Fosse var en mycket intressant man och jag ska föröka hitta hans arbete någonstans, han har ett par filmatiseringar.

Direkt efter Fosse var det dags för Liv Ullmanns masterclass och vilken mästare hon är! Jag var nog inte den enda som kände mig helt förtrollad i hennes närvaro. Hon berättade roliga och sorgliga anekdoter från sina fem år på Fårö och sin livslånga vänskap med Bergman. Jag skriver mer om henne under nedan.

På kvällen åkte vi bussturen Spelplats: Fårö. Det var en magiskt vacker fårökväll. Elisabet Edlund, Kerstin Kalström och Paola Ciliberto guidade med van och kunnig hand, allt var otroligt intressant. Kvällen avslutades med lammburgare uppe vid raukarna och alla deltagarna diskuterade flitigt sina intryck. Jag och min kursväninna stod och pratade med Elisabet Edlund om ett fenomen som hon kallade för känslominnen inom film. Det är när man läser in något i en film och tror att man har sett en scen som bara existerar i ens minne. Vi kunde alla påminna oss om filmer där vi själva hade infogat känslominnen. Väl hemma såg vi Utvandrarna och blev mycket tagna, det var 20 år sedan sist. Det blev en mycket sen kväll…

Torsdagen började med Fråga Liv i bygdegården. Det var en underbar föreläsning, vi ömsom grät och skrattade, en sådan ärlig och underbar människa! Hon fick en fråga från publiken om vem som var hennes favoritregissör och vilken som var hennes favoritfilm. Hon svarade tveklöst att Jan Troell var hennes favoritregissör och att Utvandrarna/Nybyggarna var hennes favoritfilm. Hennes favoritscen var i slutet av Nybyggarna, när Kristina ligger döende i barnsäng och Karl-Oskar tar hennes hand och säger ”Du och jag, Kristina, vi har alltid varit de bästa vänner.” Hon sa att de hade berört henne djupt, för det var så hon hade velat leva sitt liv, med en man som skulle vara hennes bästa vän in i det sista. Vi såg filmen samma kväll men Karl-Oskar säger inte de orden till Kristina utan någonting annat! De pratar om äppelträdet de tog med från Sverige. Väldigt intressant.

Utan tid att återhämta oss från Liv Ullmann så var det den utomordentlige Leif Zerns tur med föreläsningen Ondska och smådjävlar. Den var så bra! Vi satt som tända ljus, och jag kunde inte anteckna för jag ville bara lyssna. Leif Zern är en föreläsare som vet hur man föreläser! Hans bok Se Bergman blev det nästan slagsmål om för att det fanns så få kopior kvar, kanske skolan borde köpa in ett par?

Det var en mycket stressig dag eftersom föreläsningarna gick i varandra. Föreläsningen Ljusbågen var obligatorisk, så om man ville gå på Ondska och smådjävlar så blev man över en timme sen till Ljusbågen. Föreläsningen var jätteintressant, det var Sven Nykvists son (Carl Gustaf Nykvist) och hans kollegor som förklarade hur Ingmar Bergman och hans geni till fotograf hade ljussatt filmerna till maximalt dramatisk effekt. Scen för scen tog de oss igenom vilket fälttåg det hade varit att planera de olika scenerna och hur Ingmar Bergman hade insisterat på att de tog i endast en tagning så allt måste klaffa perfekt..

Jag skulle ha gått på …men filmen är min älskarinna den kvällen, men led av hettan och informationsöverladdning, så vi åkte hem och såg Utvandrarna istället.

Fredagen tog jag ledigt, men lördagen inledde jag med En människa på gränsen – Etik och humanism i Bergmans och Kieslowskis filmer. Det var en väldigt bra föreläsning med många intressanta observationer. Tyvärr var föreläsaren ovan vid att hålla föreläsningar och det tog bort mycket av nöjet. Läsa innantill blir mycket monotont i en hel timme.

En som inte läste innantill var Gösta Ekman! Vilken fascinerande snäll man! Vi kom sent eftersom vi var helt utsvultna och inte hann äta och Gösta Ekmans fru var så rar att hon ordnade platser år oss. Jag kände mig som en mellanstadieelev som kommit sent till samlingen i aulan..

Ekmans föreläsning var mycket stark och ärlig, han sa att det var första gången han diskuterade sitt självmordsförsök offentligt. (Inte för att han skyllde Bergman för det, han råkade bara arbeta för Bergman under en svår period av sitt liv.) Som extra plus träffade vi Lennart Hellsing där, en otrolig tillfällighet för jag hade just läst Hela Hellsing bara några veckor tidigare och naturligtvis läst hans böcker sedan jag lärt mig läsa.

På söndagen satt jag utanför och lyssnade på Bergman som filosof (pengarna började tryta) och fick ett längre samtal med Paisley Livingston under kaffepausen där han berättade att han skulle få tillgång till Bergmans böcker under eftermiddagen. En mycket intressant kanadensare som bor i Hongkong.

Vad jag hade bokat var samtalet med Ariane Mnouchkine. Vilken kvinna! Otroligt intressant regissör och hon berättade om Bergmans intresse för hennes arbete och hur han hade stöttat henne innan hennes film Molière hade blivit allmänt erkänd som det storverk det är.

Kvällen och veckan avslutades med raukteatern i Gamlehamn, vemodigt och vackert med nya och gamla vänner. Magiskt!

Anna Stadholm
Student på sommarkursen Ingmar Bergman – auteuren och berättaren.
Högskolan på Gotland sommaren 2010